"Jag fick Shakespeares sonetter i min hand första gången i Lund vintern 89. Nygift, hastigt ingånget äktenskap, mycket förälskad, fri på driven, skulle fylla förti, min unga hustru mörk mkt vacker, jag var lycklig.

Shakespeare skrev sonetterna när han var tretti dåtidens förtiårskris säjs det. Ursprungligen som brev på uppdrag av en adelsman som via Shakespeare hoppades få fason på en i London rumlande son. Dags för äktenskap, stadga, sans. Det fanns en tilltänkt: Den Mörka Damen som man fortfarande inte vet vem hon var.

Under brevskrivadets gång förälskar sej Shakespeare både i Damen och i Ynglingen. Och vice versa. Det trasslar. Alla ligger med alla.

Jag hörde ekon, ville höra, jag såg likheter ville se: jag förti, nygift med en för mej okänd dam, mörk, och förälskad i den yngling jag en gång varit. Kanske Jag gjorde bilder, målningar, kraschade sonetternas sirliga gammal-engelska med nuets kärlekskaos ev. inte olikt dåtidens. Av dessa bilder trycktes sen grafiska blad i flera upplagor.

2003 tog jag farväl genom att göra bilder till samtliga sonetter, skriva mej igenom dom allihop stiftpenna, bläckhorn, en djupdykning ner i seklerna.

Jag säjer: Thank you, Willie!
Jag säjer tack till Sven Christer Swahn för att vi fått använda dom suveräna tolkningarna över till svenska. Tack!"